Raderade igen. Ett patetiskt försök att lämna det förflutna bakom mig, som man skulle säga om man var poetisk, nu är inte jag det men säger så ändå. Ett patetiskt försök att lämna det förflutna bakom mig, det händer ju inte. Har trånat och känner på mig att det är så det kommer fortsätta. Mitt hjärta blöder.

Jag ska fortsätta sitta i min stora säng alldeles själv, lyssna på dream a little dream about me och hämta en skål med mjölk och jordgubbar. Åh, jag hatar att mitt hjärta slår dubbla slag när jag läser ditt namn.