Jag tog emot litet skäll från någon som tyckte att jag bloggade för sällan, och med all rätt, januari är snart ett minne blott och hur många blogginlägg jag printat ner denna månad ska vi inte ens tala om. Motivationen till att blogga har liksom sinat, och det har hänt så mycket annat som jag tassar runt och tänker på.

Är numera nitton år och börjar på sätt och vis känna mig gammal, mina klasskamrater blev dock chockade när jag påstod att vi snart skulle dö, vilket kanske var en sorglig tanke för en nybliven nittonåring men vad tusan. Blev ändå litet rörd när dem inte ville låta mig avlida ännu, och bjöd de små liven på muffins som bakats med kärlek.

Nåväl, har påbörjat mitt nittonde år av livet och känner mig smartare än någonsin. Kan komma att bli ett fint år.

Nytt år och nya händelser, känns dock som om jag fick med mig en del av förra årets packning med mig in på detta år. Frågan är ju bara om jag ska kasta ryggsäcken eller bearbeta det som finns i den, inget svar på denna fråga finns ännu, men frågan håller mig vaken om nätterna.

Nu ska jag ta mig ner till byn med Emma för att trycka bakispizzan jag aldrig fick igår, vilket resulterar i att det inte är någon bakispizza direkt, men frukostpizza för min del eftersom jag kravlade upp ur sängen för en timme sedan. Lov i all sin glans, hörs.

Vi börjar så.

En tung dag. Ett ljus brinner för dig älskade lilla vän. Jag saknade dig när jag var och tog nattmackan, tomheten när du inte kom och ville ha en munsbit av mitt fika var fruktansvärd. Börjar fundera på hur många tårar en människa kan gråta på en dag. Sov gott min lilla vovvis.

Det är ynka 25 dagar kvar till självaste julafton, vilket betyder att jag har drygt 20 dagar på mig att kryssa av en hel drös av skolarbeten, det ända som kan rädda mig nu är ett mirakel, och jag hoppas för mitt liv att det slår in. Det finns inte längre någon söndagsångest, den har bytt skepnad och kallas nu veckoångest, hurray.

För att tala om annat så tog jag & B en sväng ut på min gräsmatta med bilen ikväll, och där blev vi fast, slirandes på det hala underlaget. Efter en tjugo minuter och mycket pustande och frustande, kom vi till sist därifrån, men var snäll och ta det lugnt på vägarna för bövelen, så att ni förblir hela och fina. puss och godnatt

Jag kan gott säga att jag i viss mån är glad över att snön har anlänt, punktligt tillsammans med första advent. Utan det vita som pryder marken infinner sig aldrig den där riktiga julstämningen, som må vara en av årets mysigaste känslor. Snart skuttar man runt och ler av bara farten när lussebullsbak, julsånger, mängder av glögg, öppna brasor & kälkåkning kommer till skott!

En utav mina kuddar är försvunnen, vilket resulterar i att jag nu bara har fem kvar. Fast egentligen gör det inte så mycket, för den kudde som är spårlöst borta tycker jag inte ens om, den faller mig inte i smaken. Den ligger bara där som prydnad, men jag vill ha tillbaka den, den utgör en helhet. Dessutom gillar jag när det finns sex i min stora säng.