När man glömmer bort att andas vid anblicken och i samma sekund känner hur hjärtat hoppar över ett par slag. Därpå hur magen vrider sig och gör en volt, vilket nästan gör en illamående och man känner för att rusa därifrån. Man börjar känna sig kallsvettig och slår på någon form av försvarsmekanism. Skrattar och ler eller stannar upp, tyst och stel. Sjunger med i någon jobbig sång och gråter litet på täcket. Sedan funderar och analyserar man för mycket för sitt eget bästa. Därpå blundar man och minns, tills att man faller värdelös och somnar.